Den svenska kafékulturen.

Vi svenskar älskar verkligen att sitta på kaféer och fika med varandra. Det märks tydligt på det stora antalet kaféer som finns i landet. Det dyker ständigt upp fler och fler av dem. Man kan lätt förstå att vi under den korta, intensiva sommaren försöker få så mycket sol och frisk luft som möjligt. Därför tillbringar vi otaliga timmar på kaféernas uteserveringar från maj till september. Vi sitter där i glada vänners lag och lapar sol och kaffe. Vi tittar på folkvimlet, äter glass med barnen, läser ifatt i kurslitteraturen eller arbetar på laptopen.

Men under vinterhalvåret sitter vi kanske ännu hellre på kafé och värmer oss med kaffe, te och varm choklad. Finns det något mysigare än att sitta på ett kafé med något varmt i koppen och titta på snöstormen som viner utanför fönstret? Man håller sig gärna kvar i timtal under sådana förhållanden. Att kaféerna så passar vårt sätt att leva och umgås gör att marknaden för ett nytt kafé i rätt läge alltid ligger öppen.

Mängder av arbetsluncher intas på kafé. Massor av mer eller mindre viktiga möten avtalas på kafé och konditori. Ett kafébesök ingår nästan alltid under den första dejten för oss svenskar. Det är där man landar, varvar ner och känner varandra på pulsen. Det är där det finns utrymme för de där lite mer personliga frågorna. Hur många första kyssar har inte skett just på ett kafé? Ett sådant kafé kommer för alltid att vara en viktig del av parets minnen om sin första tid tillsammans. Kaféerna är nog ofta också platsen där ett förhållande läggs ned. Där man tar avsked av varandra, med eller utan tårar, men med något varmt i koppen om man vill. Vart går du om du har låst dig själv ute? Till ett kafé så klart! Kaféer är en så viktig institution i Sverige att ingen verksamhet klarar sig utan ett. De finns som en naturlig del av museerna, kulturhusen och möteslokalerna bra mötesrum i stockholm city.

Kaffe har sedan mitten av 1600-talet varit en viktig dryck i Europa. Det första kaffehuset i Europa lär ha varit det i Venedig som öppnade redan 1615. I London öppnades det första kaffehuset 1662 och i Sverige såldes kaffe på apoteken 1688. I vårt land blev kaffe en sällskapsdryck under det tidiga 1700-talet. I adressregistret för Stockholm 1728 finns 15 förnämliga kaffehus samt ett antal enklare kaffestugor omnämnda. Myndigheterna var dock inte odelat positivt inställda till kaffehusen. De förmodade att i sådana lokaler förekom något slags subversiv verksamhet. Kanske pratades det politik rent utav. Nej, myndigheterna föredrog att den stora massan istället för kaffe drack brännvin och öl på lokal. Därför stängdes kaffehusen med jämna mellanrum ned under 1700-talet. 1794 totalförbjöds import och konsumtion av kaffet helt och hållet. Restriktionerna lättades under de tidiga decennierna av 1800-talet. Myndigheter och folkrörelser insåg att kaffedrickande och politiska samtal var bättre än ett alltför omfattande brännvinsdrickande. I Nordisk familjebok från 1884 kunde man läsa “intet förmår så som en kopp godt kaffe höja sjunkna krafter”. Det är så sant som det är sagt! Påtår, någon?